Fotavtryck

Jag vill lämna ett fotavtryck i riksdagen

Politik handlar om en kombination av hjärna och hjärta. Om att veta vad som är rätt och riktigt, om att kunna åstadkomma förändringar till det bättre. Men för mig handlar den här valrörelsen ändå mest om en annan kroppsdel. Fötterna.

Själv växte jag upp som barfotabarn. Det var inte alltid lätt att växa upp med föräldrar som hade ont om pengar, till exempel till nya spikskor. Som invandrare fanns där också ständigt känslan av att inte riktigt höra till.

Min uppväxt och situation var inte unik då och är det inte heller i dag. Det finns mängder med som förminskas på grund av föräldrarnas ekonomi eller sociala situation. Ännu värre är det med de barn som inte vågar äta sig mätta av oro för att småsyskonen inte får tillräckligt med mat. Eller barn som undrar vart de ska sova när släktingarna inte längre vill ha dem i lägenheten.

I dag pratar vi om människor som blir utförsäkrade, vuxna som blir arbetslösa eller lever i utanförskap. Vi ser ökade klasskillnader mellan de som har och de som inte har. För många barn innebär det här pinsamt inställda skolresor, innehållslösa semestrar hemma i kvarteret eller att de gamla trasiga idrottskläderna måste behållas något år till. Barnens nödlögner och skam är ofta konsekvenser av politiska beslut. Det vill jag förändra!

Om jag kommer in i riksdagen så kommer jag ägna särskild energi åt att utrota barnfattigdom, motarbeta alla former av utanförskap och minska klyftorna mellan olika grupper av människor.